Orka gnälla!

 Japp precis Gud förlåt en envis själ- Den själen det är jag ….Allt betonar jag kommer från uppväxten det som inte tog död på en det härdade en…

När jag växte upp bodde jag i en skrubb sant, faktiskt utan ventilation eller fönster, min skrubb tapetserades med gröna påfåglar mins ännu min hur mycket jag avskydde den tapeten jag hade önskat mig en sådär vacker randig tapet en grön eller brun randig detta var på 70 talet….  Jag fick det som fans tydligen…. På denna tid bodde jag min bror och min mor och far i en 2rum å kök i lokstallet i Kiruna mor och far bodde i en bäddbar soffa i köket min bror han hade det stora och enda sovrummet i lägenheten jag bodde i skrubben bredvid min brors stora luftiga rum- där hade jag en säng och ett avkapat skrivbord för ett helt skrivbord fick inte plats så pappa kapade av det så det rymdes där inne.  Så min synonym med Harry Potter han som bodde i en skrubb under trappen på private drive  är rätt lika . Fast klart är ju att jag föddes inte med övernaturliga gåvor och fick tyvärr inte börja på Hogwarts skola för häxor och trollkarlar inte ,men hade nog blivit en exemplarisk häxa.

Nu bodde jag i ”rummet bredvid” och inte under trappen.  Min bror hade också den enda musik anläggningen som huset hade att erbjuda jag hade inte det  fick heller sällsynt låna  den heller och vi hade inte samma musik smak heller… jag gillade att vara ute och leka och hitta på bus  och var rätt nöjd med mitt liv i min skrubb, min bror tyckte nog jag var en plåga för hans favoritsysselsättning var att stänga dörren så att jag fick syrebrist där inne.. tur att hunden vi hade anade onåd och skällde …. Till sist så ordnade pappa det hela med att såga hål i väggen ut det var bra för nu kom det in luft i min skrubb, förutom på vintern för då blev det isande kallt därinne…. Det är rätt kalla vintrar i Kiruna.

Jag då blev inte bitter eller hatisk mot mina föräldrar trots att det på gick hela min uppväxt att jag hamnade liksom på sidan det var deras val och jag var lyckligast när jag fick hänga med pappa på fiske och jakt turer det var toppen det. Min bror blev aldrig nöjd tror jag han har ägnat större delen av sitt liv att skylla på andra för sina misslyckanden, Jag skyller inte på någon trots att jag  minns  hela den otroligt orättvisa uppväxten det förstod jag aldrig då och led inte av den heller inte förrän i dag kan jag skratta ironiskt åt det hela och tänka ”hur tänkte dom där ”? JAG minns att jag var besviken för att jag inte fick randiga tapeter och att jag så sällan fick låna skivspelaren. Det minns jag, mins att jag var ständigt allergisk och fick astma som barn och att en doktor blev lätt girning och sa inga julgranar, inga blommor, inga nötter inga hundar osv.. Och barnet ska bo i ett ljust och luftigt rum! Om ni nu tror at jag fick det stora luftiga sovrummet har ni fel, jag fick min säng flyttad bakom soffan i vardagsrummet där man under detta tidevarv rökte som borstbindare och hur kul var det på en skala att bo bakom soffan så jag valde att flytta tillbaka till skrubben. Det var mycket bättre där! Och alla sakerna förutom vissa blommor blev kvar jag fick ju medicin  så jag klarade väl mig det tog mig 30 år och inse att rökningen var den största boven  så i dag astma fri och rökfri!

Tidigt fick jag lära mig att klara mig själv pappa var den enda som arbetade och han fick slita hårt och var borta mycket. Jag var 7 eller 8 år då jag fick sätta mig på tåget och åka till Boden lasarett och själv skriva in mig på Operation på öron – näsa hals motagningen för att jag hade ett utomstående öra som skulle opereras!  Detta mins jag med fasa hur hemskt det var men det var bara och gilla läget.. Hur tänkte man här? Visst jag var en buse och en stark tjej redan då men någonstans glömde man nog bort hela grejen med att jag var ett barn…… Detta är en av många saker som hände som man kan fundera på hur tänkte man då?

Svårt att förstå många gånger men det har härdat mig till en envis själ jag är i dag så ORKA gnälla tänker jag många gånger när man hör klagovisor från små som stora om hur orättvisa dom känner sig behandlade…. När det i själva verket handlar eget handlande som slagit tillbaka på dem själva…

Hade jag vuxit upp i skyddat verkstad så hade jag säkert varit en annan person än den jag är i dag på gott och kanske på ont, jag vet i alla fall att jag inte hyser agg till min barndom, att jag är en stark och fristående kvinna som axlar det mesta häri livet och har svårt för gnäll! Humor och kärlek och sanningen  och ärlighet ligger mig varmt om hjärtat!