När livet lyser igenom

Livet som alltid verkar hinna före en eller sliter det sönder en?

Ja Ibland är man så där tom i sin tanke , i sin själ man funderar hur många gånger ska man ens orka förstå meningar i livet att vara så där duktig att orka bygga upp det som ständigt ska raseras smutskastas eller trampas ned i dyngan, man landar hårt man tejpar ihop skärvorna av en och försöker vidare i livet varför ska det vara så svårt att vara människa?

Är det , det som är meningen med livet att man inte ska förstå det utan vara så där lagom flyta på inte tycka å tänka mera än lagom? Vem är den där förbannade lagom? Jag har aldrig lyckats vara där eller den som är just lagom.  Sov nog jävligt länge den där morgonen när LAGOM delades ut av Gud tror jag sov hela dagen. När den där läraren ringer och säger att barnet inte vill äta i skolan han är arg och förtvivlad lagar ni mat åt han?  Nejdå tänker jag ironiskt det skiter vi i vi ger inte våra barn mat de svälter, hur många gånger ska man förklara för den där fröken som blev lärare 1963 att du vi har ju FÖRKLARAT med proffs  av oss själv att han har ett funktionshinder mat är känsligt ämne men nä då det tuggas och tjatas om samma sak.. Han gillar inte röror .. han gillar det och inte det för att .. Nej han kommer inte ändra sig om han får smaka osv.. är människan galen tänker jag, i kväll är det pappa som pratar med fröken medans jag ligger trasig orkeslös på soffan och tänker MÄNNISKA TUGGA OCH SVÄLJ nån gång förstå vad vi försöker säga ,vad alla proffs berättat för dig , Vad vi säger sug in informationen , Här ligger jag och tänker i min sårbarhet i min litenhet som den lilla människan som  jag är, bara tänker jag kan inte jobba heltid jag kommer inte kunna förverkliga mig i jobbet det är för mycket energi som rinner ur mig jag kan inte finnas där för de som ännu är små de som behöver mig…  Samtalat tar slut pappan i huset svär en lång tyst ramsa.. jag ler och säger jag vet älskling jag vet.. hon kommer aldrig förstå .. vi accepterar det för faktiskt  så tycker barnet om henne det får vi tåla och be Gud att snälla visst kan hon gå i pension strax…

En månad till tänker jag ska jag jobba så här må alla hålla ihop under den tiden. Må  livets solsken lysa över oss denna månad varje dag alla dagar så tänker jag låt mig hålla ihop.  Så blir man påmind om det lilla i dag kom hon förbi hon som är nära i familjen hon som mist en del av sin egen trädgren att mista en förälder, vi alla sörjer att den underbare person fattas oss, men när man står där i sorgen finns det ett sådant hål en sådan saknad som omöjligt kan göra ondare, sorg äter en inifrån tuggar en och spottar ut en i den sörja  som man är när man är, när man är  som mest i det. Men ändå ser jag ljuset i hennes ögon trots sorgen!  kärleken som speglar en människa som har upplevt en sådan stark samhörighet och kärlek i sin familj,

Just i det ögonblicket inser jag att ja jag ska bli så där lagom nu , inte förmycket inte för lite bara så där lagom, Jag är en person som inte är konflikträdd är man som jag får man ofta på näbben man får helt enkelt på käften för att man rider ut i all stor som finns, Det är tärande på själen och nu har jag bestämt mig för att förutom lagom ska jag bli konflikträdd ,För om man ska orka leva livet och bli accepterad som just den lilla person man är då måste man vara lagom inte  brinna av i ett dån av ilska eller vara den där som ska hjälpa alla man tror man ska kunna rädda . inte som jag inte en vulkan med det glödande inre , nej man får kyla av sig lite mera och se det lilla i livet. Jag har en man som har allt vad jag behöver all kärlek att dela med, man breder ut sina vingar om dem som vill vara under dom sen lyfter man tillsammans i en lagom rosa bubbel himmel, och där möter man alla sina fina underbara vänner man har och tillsammans dricker man ett glas vin och är nöjd med livet lagom. Dom som valde att stanna utanför kan man inte tvinga in i värmen det får bli deras val deras sorg vi här inne grillar mera korv och värmer våra frusna själar tillsammans .