Att vårda sina bekräftelser

 

Det här är jag  ett kärt minne som jag vårdar ömt, Funderar på ordet och innerbörden med detta ordet "bekräftelse" Jag tror  de gånger man fått bekräftelse sådär bra som det ska vara då  växer man ett par meter i sig själv och vårdar ömt det ögonblicket ordet i form av magi lyste upp ens inre.. Denna bild ovan är tagen i skärgården vid sankt Annas skärgård hos min moster där upplevde jag mina vackraste barndomsminnen..  Här i den varma solen i havet vid klipphällen tvättar jag något .. jag mins att jag tyckte om att fånga små kräftdjur och annat i mina badbyxor  vadå att man skulle ha baddräkt?   jag är väl kanske 4 -5 år slutet på 60 talet eller början av 70 talet..

Här i vattnet trivdes jag som den illbatting till unge jag var.. jag fick inte mycket bekräftelse på att jag var söt och snäll, eller hade ett lockigt hår nä det fick min bror jag fick höra den tösen har skinn på näsan hon! henne sitter man inte på! eller vad ska det bli av henne månntro.... Den bekräftelsen värmde mitt hjärta  med att jag visste vad jag kunde! att jag kunde jag hade allt utan dom där lockarna eller långa ögonfransarna jag hade humör och glädje! Jag var orädd redan då i dag har man insett att allt detta skinnet på näsan gjorde mig inte mindre sårbar kanske mera? Och dom där lockarna ja dom ,dom kom aldrig. Det var jag som var pojkklippt  Och busfröt det var jag som räddade världen  trodde jag i alla fall. Så den bekräftelse man få i dag fick då man var liten den vårdar jag ömt och varmt som när man får höra tack det var bra gjort, du är så snäll. då växer den där pojkflickan ett par mil och se vilka lockar hon fick...

 

 

Här är jag på kolmordens djurpark, mins att det luktade illa jag blev biten av en get skrapade knät.. det syns på bilden min moster skrattade tog mig i famnen och viskade i mitt öra ge  geten en smäll tillbaka.. och vad gjorde lilla jag jodå jag gick med bestämda steg till geten sparkade den i baken och så fick jag springa....

Men bekräftelse är  det som gör oss starka och lite svaga sådär lagom ni vet!

Idag har jag friserat mina män i huset och tacksam över att man är frisör i botten även om man inte jobbar som det mera kan man frisera till  familjen och sanna mina ord det sparar en slant... det är en god bekräftelse...

Så även de snorigaste fick till sig en liten klippning trots att man kan se rätt ut som man har mustasch när håret fastnar  undernäsan i snoret..

Jag släkt forskar och det är intressant hitintills är man undantags finne med tyska gener... om man ska beskriva det kortfattat hittat en stor prästfamilj i Finland släktingar som Salming , Åsa Larsson, självaste predikanten Lars Levi Laestadius......  resten är fattigt inhysefolk med rötter i snurrandes i Tornedalen och nu  tysk släkten...  och ännu finns det massor med outforskade delar...Så även om man blir bekräftad lite mindre eller inte på det sätt man tror att det skall vara så ska man använda allt till att bli hel.. och vara försiktig med att kräva det ständigt för det gör att det tappar sin glans...

HA en fin söndag!