När myndighetspersoner säger att du är omyndig

 För ett ex antal år sedan i perioder har myndighetspersoner ringt och sagt vi behöver er hjälp det är fara på färde det går dåligt , dem mår dåligt de skriker efter hjälp de skadar sig själv. Sömnlösa nätter våndas ångest växer sig stark i våra hjärtan söker en lösning det dämpar sig. Det går en tid ett år eller två.... Sen igen ringer myndighetspersoner att nu är det farligt igen det går dåligt de mår dåligt de skadar sig själv, de rymmer de skippar skolan de bor hos "onda" människor de svälter , de får varken mat eller uppmärksamhet och ingen kärlek de är övergivna.

Vi rycker ut denna gången med uppkavlade ärmar mest jag, Jag vill ju rädda det som är trasigt, trösta bygga upp hjälpa, min andra hälft i livet varnar mig du kommer att bli besviken låt de myndiga myndighetspersonerna ta det låt dom ta hand om dem ,  du kommer bli skadad själv . Men jag tror inte på det jag vill inte acceptera att se de faller i bitar , jag måste rida ut i stormen rädda det som räddas kan trösta hjälpa upp det på fötter vill inte släppa , jag kämpar slåss biter mig fast reser upp dem ger dem det jag trodde var viktigast trygghet och värme , en familj med kärlek stadga . men samtidigt finns här regler det finns moral det finns ärlighet. I ljuset av att tro man lyckats biter man sig själv.
Det går en tid  det verkar se ut som man räddat fått någon på fötter. Man andas ut.
Det skulle man inte ha gjort för då ringer myndighetspersonerna och är myndiga och säger det här är inget bra för  personen  ni ställer krav !  Det mår dåligt  ni skadar, det ni är inte bra , nu flyttar det tillbaka till sida ett och vi är omyndiga i frågan... Sen blir det satt på gatan från sidan 1 och i dag vem vet hur det gick?   tyvärr tänker jag det gick inte bra men vilka är vi i omyndighetsvärlden som vi hamnade i..

Det går ytterligare en tid nu är det dags för den 2an , samma sak men värre sida1 har släppt alla regler alla moral , ut på gatan med farliga vänner .... Jag hävdar igen att vi måste hjälpa ställa upp och nu vill verkligen inte min andra hälft han vill inte han sa det kommer bli än värre än första gången det blir du som få ta skiten du som blir krossad det går inte laga dessa , låt myndigheterna ta det. Men jag ville försöka rädda det som räddas kan. det gick ett år det skärs sönder för att det inte fanns kompisar som svarade på sms , det var trasigt övergivet igen. Jag förstår att det är fel .Att man kan inte få all den uppmärksamheten alltid jag förklarar att livet är nyanser många av grått.

Att man kan inte vara i strålkastarljuset och man måste inte alltid ha en ständig bekräftelse. Det är omöjligt för alla vill ha sin del. Jag tror det förstått jag tror fel. bekräftelsen förföljer måste ständigt finna personer som bekräftar en  det fungerar korta stunder för ingen orkar.  Det blir lugnt små stunder men den finns där jag måste bli sedd det hör röster det säger att det spökar , jag lugnar. Konflikter ständigt i skola på andra ställen den ständiga bekräfta mig se mej omättlig inser jag , Det kommer en period av lugn det blir en pojkvän i familjen vi håller hårt i henne vill inte släppa henne vet att tappar hon bekräftelsen så skär hon sig mera .. det går bra tror vi det fungerar det går 6 månader, då ringer myndighets personerna säger att vi var inte bra vi har krav , hon vill ha en ny familj för de ser henne..... Vi har bara krav ...  jag fick som mest skit som vanligt elaka jag... här måste man passa tider här får man städa sitt rum en gång i veckan vi vill ha en ärlighet vi vill att vi är ärliga med varann vi respekterar och älskar varann för det vi är.
 Däremot  ser inte vi bekräftar inte hela tiden, för det finns flera som behöver det i lagom dos... Nej för livet är fullt av grå nyanser och kraven finns där om kraven att städa eller att ta ansvar för det lilla är förstora hur ska man då kunna leva ett liv? hur ska man då klara av det enklaste.. Jag vet, vi vet det går en tid sedan upprepar sig samma sak igen men tacksamt är vi inte de som tar samtalet att vi är omyndiga i myndigheternas åsikter.

När livet lyser igenom

Livet som alltid verkar hinna före en eller sliter det sönder en?

Ja Ibland är man så där tom i sin tanke , i sin själ man funderar hur många gånger ska man ens orka förstå meningar i livet att vara så där duktig att orka bygga upp det som ständigt ska raseras smutskastas eller trampas ned i dyngan, man landar hårt man tejpar ihop skärvorna av en och försöker vidare i livet varför ska det vara så svårt att vara människa?

Är det , det som är meningen med livet att man inte ska förstå det utan vara så där lagom flyta på inte tycka å tänka mera än lagom? Vem är den där förbannade lagom? Jag har aldrig lyckats vara där eller den som är just lagom.  Sov nog jävligt länge den där morgonen när LAGOM delades ut av Gud tror jag sov hela dagen. När den där läraren ringer och säger att barnet inte vill äta i skolan han är arg och förtvivlad lagar ni mat åt han?  Nejdå tänker jag ironiskt det skiter vi i vi ger inte våra barn mat de svälter, hur många gånger ska man förklara för den där fröken som blev lärare 1963 att du vi har ju FÖRKLARAT med proffs  av oss själv att han har ett funktionshinder mat är känsligt ämne men nä då det tuggas och tjatas om samma sak.. Han gillar inte röror .. han gillar det och inte det för att .. Nej han kommer inte ändra sig om han får smaka osv.. är människan galen tänker jag, i kväll är det pappa som pratar med fröken medans jag ligger trasig orkeslös på soffan och tänker MÄNNISKA TUGGA OCH SVÄLJ nån gång förstå vad vi försöker säga ,vad alla proffs berättat för dig , Vad vi säger sug in informationen , Här ligger jag och tänker i min sårbarhet i min litenhet som den lilla människan som  jag är, bara tänker jag kan inte jobba heltid jag kommer inte kunna förverkliga mig i jobbet det är för mycket energi som rinner ur mig jag kan inte finnas där för de som ännu är små de som behöver mig…  Samtalat tar slut pappan i huset svär en lång tyst ramsa.. jag ler och säger jag vet älskling jag vet.. hon kommer aldrig förstå .. vi accepterar det för faktiskt  så tycker barnet om henne det får vi tåla och be Gud att snälla visst kan hon gå i pension strax…

En månad till tänker jag ska jag jobba så här må alla hålla ihop under den tiden. Må  livets solsken lysa över oss denna månad varje dag alla dagar så tänker jag låt mig hålla ihop.  Så blir man påmind om det lilla i dag kom hon förbi hon som är nära i familjen hon som mist en del av sin egen trädgren att mista en förälder, vi alla sörjer att den underbare person fattas oss, men när man står där i sorgen finns det ett sådant hål en sådan saknad som omöjligt kan göra ondare, sorg äter en inifrån tuggar en och spottar ut en i den sörja  som man är när man är, när man är  som mest i det. Men ändå ser jag ljuset i hennes ögon trots sorgen!  kärleken som speglar en människa som har upplevt en sådan stark samhörighet och kärlek i sin familj,

Just i det ögonblicket inser jag att ja jag ska bli så där lagom nu , inte förmycket inte för lite bara så där lagom, Jag är en person som inte är konflikträdd är man som jag får man ofta på näbben man får helt enkelt på käften för att man rider ut i all stor som finns, Det är tärande på själen och nu har jag bestämt mig för att förutom lagom ska jag bli konflikträdd ,För om man ska orka leva livet och bli accepterad som just den lilla person man är då måste man vara lagom inte  brinna av i ett dån av ilska eller vara den där som ska hjälpa alla man tror man ska kunna rädda . inte som jag inte en vulkan med det glödande inre , nej man får kyla av sig lite mera och se det lilla i livet. Jag har en man som har allt vad jag behöver all kärlek att dela med, man breder ut sina vingar om dem som vill vara under dom sen lyfter man tillsammans i en lagom rosa bubbel himmel, och där möter man alla sina fina underbara vänner man har och tillsammans dricker man ett glas vin och är nöjd med livet lagom. Dom som valde att stanna utanför kan man inte tvinga in i värmen det får bli deras val deras sorg vi här inne grillar mera korv och värmer våra frusna själar tillsammans .

Välkommen hem till oss

Så är det  Just nu och jag känner mig så där jädrans nöjd med större delen av hemmet sådär oförskämt nöjd, Idag kom en kär vän på besök en vän som  ger mig den där härliga energin jag behöver inspirations gurun Pernilla :) tack för idag

Och min underbara vän  Mimmi som fixade lamporna i dag.. Jag är rik mycket rik för jag har bra vänner en fantastisk familj ! Härliga ungar en galen hund och en övernaturligt snäll katt! Så i dag är en sådan där nöjsam dag .. det är tur för vädret har liksom fått en att tappa suget alltså vädergudarna måste verkligen bara glömt på kranen sen i MAJ!
Tur att man kan tända ljus dricka ett glas Morbergs lilla röda krypa upp i soffan dra på sig filten se lite bra serier och bara känna allt bara är bra och jag är tacksam! ska bulla upp med ett gäng ungar  en underbart snäll man som konkade det gröna skåpet.. och alla som känner  mig vet att ett lätt överskott på byråer finns i mitt hus men vem kan säga nej? inte jag.. till er alla önskar jag en skön kväll  <3

Saker och ting

Detta med att följa en röd tråd i hemmet går bra en stund sen faller det men en färg jag gillar är denna den dyker upp på saker å ting så där lite ok i hemmets vrår de har en historia de har det där som får mitt hjärta att klappa lite extra mycket.....
Så mycket att jag måste tapetsera om  ja just det min marimekko i köket  är fin vacker men någonstans är det inte jag, jag är lite mer rostiga typen det ska va lite mera pastell eller lite annat det får vara rörigt men mitt rörigt så ska i dag plocka ner det som ska och sen börjar förvandlingen... tillbaka till det som är jag mina toner hur galet det än må vara i andras ögon ----- återkommer med mera bilder om det

Igår pratade jag med en gammal vän vi diskuterade livet han hade fått en uppsägning då hela hans företag förlorat ett kontrakt, det var eländigt men kanske början på något nytt... något nytt tänkte jag är det så att  det där något nytt skrämmer livet ur vissa men andras hjärtan bankar lite extra....? Jag vill gärna ha planerat kaos jag behöver en stark rygg en plan solid grund sedan kan jag gör vad somhelst min solida grund är min familj.. Men till min vän vi snackade länge å han sa att bara jag slipper skift natt skift det pallar jag inte mera.... Då sa jag dagens kloka -nä själen har fått ett högre pris med stigande ålder vissa saker gör man inte bara ..
Jag har kommit till insikt om det för ett bra tag sedan... vissa saker utsätterman sig inte för fler gånger...
Vissa saker hoppas jag att jag slipper.... var på  stan häromdagen  skulle posta en del saker och behövde vikt så jag fick rätt antal frimärken.. jag tar en nummerlapp väntar på min tur som den goda medborgare man är .. har nr 23 nr14 står på displayen.... fullt med folk ...i kassan en dam ca 70 år med kappa å hatt..... jag kliver närmare för att höra vad diskutionen handlar om.....( nyfiken av naturen)
Damen i fråga har ett kvitto i handen och följande dialog utspelarsig i kassan

D= damen, K= Kassören

D- jag handlade detta och lämnade en kupong på 12.50kr och se det blev inte avdraget!
K-  konstigt vänta ska jag ringa till huvudkontoret....
D- Ja för så här får det inte gå till
( under tiden växer mängden folk i kön)
K- Du den här kupongen är inte giltig den slutatde vara giltig den 30 sep, därför har inte kassan som känner av detta dragit av beloppet.
D- Men det står inget om det på kupongen ! Se själv
K- Nä d du har rätt säger kassören men  det är då tryck fel och vi kan inte ge rabatten då företaget för produkten inte betalar ut denna rabatt  det är något vi inte kan gör något åt , men jag kan ta ditt tele nr och när jag har tid kan jag vända mig till företaget med kupongen.
D- Nämen så fräckt jag vill ha min rabatt!
( nu brister mitt tålamod)
Jag stegar fram med 20 svenska riksdaler och tar  damen på axeln  och säger här varsegod du får 20 kr av mig så får du ränta på pengarna du inte fick från kupongen på 12.50 och du blev säkert inte ruinerad att du förlorade 12,50?
Damen tar de 20 kr och går sin väg!
 Alla drar en lättnad suck .. och jag tänker GODE GUD LÅT MIG ALDRIG BLI SÅDAN! och att mina barn får skjuta mig om jag blir så....
 

Vårkänslor

Känns i hela kroppen trotts kyliga bakslaget ute tinar gatorna fram.. Våren är här inne vill man vår fixa lite nytt grönt ...

Orka gnälla!

 Japp precis Gud förlåt en envis själ- Den själen det är jag ….Allt betonar jag kommer från uppväxten det som inte tog död på en det härdade en…

När jag växte upp bodde jag i en skrubb sant, faktiskt utan ventilation eller fönster, min skrubb tapetserades med gröna påfåglar mins ännu min hur mycket jag avskydde den tapeten jag hade önskat mig en sådär vacker randig tapet en grön eller brun randig detta var på 70 talet….  Jag fick det som fans tydligen…. På denna tid bodde jag min bror och min mor och far i en 2rum å kök i lokstallet i Kiruna mor och far bodde i en bäddbar soffa i köket min bror han hade det stora och enda sovrummet i lägenheten jag bodde i skrubben bredvid min brors stora luftiga rum- där hade jag en säng och ett avkapat skrivbord för ett helt skrivbord fick inte plats så pappa kapade av det så det rymdes där inne.  Så min synonym med Harry Potter han som bodde i en skrubb under trappen på private drive  är rätt lika . Fast klart är ju att jag föddes inte med övernaturliga gåvor och fick tyvärr inte börja på Hogwarts skola för häxor och trollkarlar inte ,men hade nog blivit en exemplarisk häxa.

Nu bodde jag i ”rummet bredvid” och inte under trappen.  Min bror hade också den enda musik anläggningen som huset hade att erbjuda jag hade inte det  fick heller sällsynt låna  den heller och vi hade inte samma musik smak heller… jag gillade att vara ute och leka och hitta på bus  och var rätt nöjd med mitt liv i min skrubb, min bror tyckte nog jag var en plåga för hans favoritsysselsättning var att stänga dörren så att jag fick syrebrist där inne.. tur att hunden vi hade anade onåd och skällde …. Till sist så ordnade pappa det hela med att såga hål i väggen ut det var bra för nu kom det in luft i min skrubb, förutom på vintern för då blev det isande kallt därinne…. Det är rätt kalla vintrar i Kiruna.

Jag då blev inte bitter eller hatisk mot mina föräldrar trots att det på gick hela min uppväxt att jag hamnade liksom på sidan det var deras val och jag var lyckligast när jag fick hänga med pappa på fiske och jakt turer det var toppen det. Min bror blev aldrig nöjd tror jag han har ägnat större delen av sitt liv att skylla på andra för sina misslyckanden, Jag skyller inte på någon trots att jag  minns  hela den otroligt orättvisa uppväxten det förstod jag aldrig då och led inte av den heller inte förrän i dag kan jag skratta ironiskt åt det hela och tänka ”hur tänkte dom där ”? JAG minns att jag var besviken för att jag inte fick randiga tapeter och att jag så sällan fick låna skivspelaren. Det minns jag, mins att jag var ständigt allergisk och fick astma som barn och att en doktor blev lätt girning och sa inga julgranar, inga blommor, inga nötter inga hundar osv.. Och barnet ska bo i ett ljust och luftigt rum! Om ni nu tror at jag fick det stora luftiga sovrummet har ni fel, jag fick min säng flyttad bakom soffan i vardagsrummet där man under detta tidevarv rökte som borstbindare och hur kul var det på en skala att bo bakom soffan så jag valde att flytta tillbaka till skrubben. Det var mycket bättre där! Och alla sakerna förutom vissa blommor blev kvar jag fick ju medicin  så jag klarade väl mig det tog mig 30 år och inse att rökningen var den största boven  så i dag astma fri och rökfri!

Tidigt fick jag lära mig att klara mig själv pappa var den enda som arbetade och han fick slita hårt och var borta mycket. Jag var 7 eller 8 år då jag fick sätta mig på tåget och åka till Boden lasarett och själv skriva in mig på Operation på öron – näsa hals motagningen för att jag hade ett utomstående öra som skulle opereras!  Detta mins jag med fasa hur hemskt det var men det var bara och gilla läget.. Hur tänkte man här? Visst jag var en buse och en stark tjej redan då men någonstans glömde man nog bort hela grejen med att jag var ett barn…… Detta är en av många saker som hände som man kan fundera på hur tänkte man då?

Svårt att förstå många gånger men det har härdat mig till en envis själ jag är i dag så ORKA gnälla tänker jag många gånger när man hör klagovisor från små som stora om hur orättvisa dom känner sig behandlade…. När det i själva verket handlar eget handlande som slagit tillbaka på dem själva…

Hade jag vuxit upp i skyddat verkstad så hade jag säkert varit en annan person än den jag är i dag på gott och kanske på ont, jag vet i alla fall att jag inte hyser agg till min barndom, att jag är en stark och fristående kvinna som axlar det mesta häri livet och har svårt för gnäll! Humor och kärlek och sanningen  och ärlighet ligger mig varmt om hjärtat!

Måste jag?

Alla dessa måsten de har verkligen tagit över ens liv? Eller måste vi ha all dessa måsten hägnades som klasar över oss i tid och otid varför måste man det?

Man måste så mycket man måste kliva upp gå på jobbet och nu måste jag verkligen städa eller ÅH jag måste verkligen ha dessa skor.. vi måste mycket och ibland blir måsten en dö tyngd att bära ibland positivt laddat… men det är ett verb enligt  det grammatiska, vilket är något vi gör..

Men då är det ett krav.. det känns oftast så vi har olika regler synliga …Men mestadels har vi osynliga regler som vi MÅSTE följa, följer vi inte dem  ramlar vi utanför ramarna dessa regler skall vara etiska  former av vad vi tycker att man kan göra eller får i olika situationer, Allt hänger ihop hur vi i samhället skapat dessa osynliga måsten i regelform allt kommer från det kristna kulturella arvet vi har.. Hur mera vi ökar kraven på oss själva hur mera ökar  vi egna moralregler på ”HUR” vi ska vara uppträda hur vi ska tala se ut… så om jag min lediga måndag sätter mig på torget kl 11 och öppnar en öl så lovar jag att 99% tänker men  kolla en alkis kärring eller i snällaste fallen ojdå sådär kan man inte göra…..

För så gör man inte en måndag förmiddag det är bara så. Sen att det var min lediga dag hör inte dit. Om man vräker i sig 3 bakelser på ett konditori är man antingen hetsätare eller så har man ingen skam i kroppen. Eller du där tänk på din hälsa… hälsa ja man ska ju vara så förbenat trimmad med man ska var smal -snygg -rynkfri man ska motionera massor jämt man får inte vara småfet eller rund eller sig själv nej då man ska var svulten, mager då är man snygg! Man ska kunna varenda förbannad diet utan och innan man ska äta det ena men inte det andra man får inte smälla i sig en chips påse om man inte presterat ett pass minst på gymmet… Då passar man in i ramarna, man ska inte tala dialekt eller svära för då fick man ingen uppfostran….

Att sedan kunna passa in i dessa måsten vi skapar så frivilligt själva gör att vi får ångest vi vill ju så gärna ! Och jag är inget undantag jag vill ha städat, snyggaste prylarna, smalaste kroppen slätast och ha det där högavlönade jobbet.. vara så där jäkla snygg bara perfekt med mina perfekta snygga barn  min snyggaste man i våran perfekta värd jag måste bara sträva efter det….  Jag måste bara…

Men innan jag måste fixa alla mina måsten tar jag mig en bulle en kopp kaffe till.. måste bara fundera hur jag ska måsta få allt så där perfekt..