Vårkänslor

Känns i hela kroppen trotts kyliga bakslaget ute tinar gatorna fram.. Våren är här inne vill man vår fixa lite nytt grönt ...

Orka gnälla!

 Japp precis Gud förlåt en envis själ- Den själen det är jag ….Allt betonar jag kommer från uppväxten det som inte tog död på en det härdade en…

När jag växte upp bodde jag i en skrubb sant, faktiskt utan ventilation eller fönster, min skrubb tapetserades med gröna påfåglar mins ännu min hur mycket jag avskydde den tapeten jag hade önskat mig en sådär vacker randig tapet en grön eller brun randig detta var på 70 talet….  Jag fick det som fans tydligen…. På denna tid bodde jag min bror och min mor och far i en 2rum å kök i lokstallet i Kiruna mor och far bodde i en bäddbar soffa i köket min bror han hade det stora och enda sovrummet i lägenheten jag bodde i skrubben bredvid min brors stora luftiga rum- där hade jag en säng och ett avkapat skrivbord för ett helt skrivbord fick inte plats så pappa kapade av det så det rymdes där inne.  Så min synonym med Harry Potter han som bodde i en skrubb under trappen på private drive  är rätt lika . Fast klart är ju att jag föddes inte med övernaturliga gåvor och fick tyvärr inte börja på Hogwarts skola för häxor och trollkarlar inte ,men hade nog blivit en exemplarisk häxa.

Nu bodde jag i ”rummet bredvid” och inte under trappen.  Min bror hade också den enda musik anläggningen som huset hade att erbjuda jag hade inte det  fick heller sällsynt låna  den heller och vi hade inte samma musik smak heller… jag gillade att vara ute och leka och hitta på bus  och var rätt nöjd med mitt liv i min skrubb, min bror tyckte nog jag var en plåga för hans favoritsysselsättning var att stänga dörren så att jag fick syrebrist där inne.. tur att hunden vi hade anade onåd och skällde …. Till sist så ordnade pappa det hela med att såga hål i väggen ut det var bra för nu kom det in luft i min skrubb, förutom på vintern för då blev det isande kallt därinne…. Det är rätt kalla vintrar i Kiruna.

Jag då blev inte bitter eller hatisk mot mina föräldrar trots att det på gick hela min uppväxt att jag hamnade liksom på sidan det var deras val och jag var lyckligast när jag fick hänga med pappa på fiske och jakt turer det var toppen det. Min bror blev aldrig nöjd tror jag han har ägnat större delen av sitt liv att skylla på andra för sina misslyckanden, Jag skyller inte på någon trots att jag  minns  hela den otroligt orättvisa uppväxten det förstod jag aldrig då och led inte av den heller inte förrän i dag kan jag skratta ironiskt åt det hela och tänka ”hur tänkte dom där ”? JAG minns att jag var besviken för att jag inte fick randiga tapeter och att jag så sällan fick låna skivspelaren. Det minns jag, mins att jag var ständigt allergisk och fick astma som barn och att en doktor blev lätt girning och sa inga julgranar, inga blommor, inga nötter inga hundar osv.. Och barnet ska bo i ett ljust och luftigt rum! Om ni nu tror at jag fick det stora luftiga sovrummet har ni fel, jag fick min säng flyttad bakom soffan i vardagsrummet där man under detta tidevarv rökte som borstbindare och hur kul var det på en skala att bo bakom soffan så jag valde att flytta tillbaka till skrubben. Det var mycket bättre där! Och alla sakerna förutom vissa blommor blev kvar jag fick ju medicin  så jag klarade väl mig det tog mig 30 år och inse att rökningen var den största boven  så i dag astma fri och rökfri!

Tidigt fick jag lära mig att klara mig själv pappa var den enda som arbetade och han fick slita hårt och var borta mycket. Jag var 7 eller 8 år då jag fick sätta mig på tåget och åka till Boden lasarett och själv skriva in mig på Operation på öron – näsa hals motagningen för att jag hade ett utomstående öra som skulle opereras!  Detta mins jag med fasa hur hemskt det var men det var bara och gilla läget.. Hur tänkte man här? Visst jag var en buse och en stark tjej redan då men någonstans glömde man nog bort hela grejen med att jag var ett barn…… Detta är en av många saker som hände som man kan fundera på hur tänkte man då?

Svårt att förstå många gånger men det har härdat mig till en envis själ jag är i dag så ORKA gnälla tänker jag många gånger när man hör klagovisor från små som stora om hur orättvisa dom känner sig behandlade…. När det i själva verket handlar eget handlande som slagit tillbaka på dem själva…

Hade jag vuxit upp i skyddat verkstad så hade jag säkert varit en annan person än den jag är i dag på gott och kanske på ont, jag vet i alla fall att jag inte hyser agg till min barndom, att jag är en stark och fristående kvinna som axlar det mesta häri livet och har svårt för gnäll! Humor och kärlek och sanningen  och ärlighet ligger mig varmt om hjärtat!

Måste jag?

Alla dessa måsten de har verkligen tagit över ens liv? Eller måste vi ha all dessa måsten hägnades som klasar över oss i tid och otid varför måste man det?

Man måste så mycket man måste kliva upp gå på jobbet och nu måste jag verkligen städa eller ÅH jag måste verkligen ha dessa skor.. vi måste mycket och ibland blir måsten en dö tyngd att bära ibland positivt laddat… men det är ett verb enligt  det grammatiska, vilket är något vi gör..

Men då är det ett krav.. det känns oftast så vi har olika regler synliga …Men mestadels har vi osynliga regler som vi MÅSTE följa, följer vi inte dem  ramlar vi utanför ramarna dessa regler skall vara etiska  former av vad vi tycker att man kan göra eller får i olika situationer, Allt hänger ihop hur vi i samhället skapat dessa osynliga måsten i regelform allt kommer från det kristna kulturella arvet vi har.. Hur mera vi ökar kraven på oss själva hur mera ökar  vi egna moralregler på ”HUR” vi ska vara uppträda hur vi ska tala se ut… så om jag min lediga måndag sätter mig på torget kl 11 och öppnar en öl så lovar jag att 99% tänker men  kolla en alkis kärring eller i snällaste fallen ojdå sådär kan man inte göra…..

För så gör man inte en måndag förmiddag det är bara så. Sen att det var min lediga dag hör inte dit. Om man vräker i sig 3 bakelser på ett konditori är man antingen hetsätare eller så har man ingen skam i kroppen. Eller du där tänk på din hälsa… hälsa ja man ska ju vara så förbenat trimmad med man ska var smal -snygg -rynkfri man ska motionera massor jämt man får inte vara småfet eller rund eller sig själv nej då man ska var svulten, mager då är man snygg! Man ska kunna varenda förbannad diet utan och innan man ska äta det ena men inte det andra man får inte smälla i sig en chips påse om man inte presterat ett pass minst på gymmet… Då passar man in i ramarna, man ska inte tala dialekt eller svära för då fick man ingen uppfostran….

Att sedan kunna passa in i dessa måsten vi skapar så frivilligt själva gör att vi får ångest vi vill ju så gärna ! Och jag är inget undantag jag vill ha städat, snyggaste prylarna, smalaste kroppen slätast och ha det där högavlönade jobbet.. vara så där jäkla snygg bara perfekt med mina perfekta snygga barn  min snyggaste man i våran perfekta värd jag måste bara sträva efter det….  Jag måste bara…

Men innan jag måste fixa alla mina måsten tar jag mig en bulle en kopp kaffe till.. måste bara fundera hur jag ska måsta få allt så där perfekt..

Konservativ

Det var bättre förr?  Ja har konstaterat till min förskräckelse att jag är grymt konservativ! Och när hände det? Jag som älskade förändringar jag som ville riva barrikaderna jag som ville ha bort gubbväldet inser att HUGA vad jag egentligt tycker om saker och ting en uppenbarelse som bevis på att man har blivit precis det man sa att jag ska aldrig…

Vi tar en enkel sak som huruvida jag gör min frukost….

Varje morgon kliver man upp brygger på sina 2 koppar tar fram samma bröd samma ost samma/ samma skinka…. Man lägger ut allt i sammaordning som man alltid gjort jag tar samma yoghurt i samma skål i samma mängd. Samma kopp med samma mängd kaffe samma mängd mjölk.

Jag läser samma tidning jag gör exakt samma sak minst 5 dagar i veckan när jag är ledig gör jag ledigheten på samma sätt fast nu äter man en senare frukost men den ser samma ut!

Så händer det den där morgonen att brödet är slut och man har inte köpt nytt! Det blir katastrof! Man tappar nästan balansen av förskräckelse för nu blir det inte samma bröd! Hela dagen sedan stör det mig att min frukost som alltid varit på mitt sätt numera är förstörd man vill genast få tillbaka sin konservativa frukost för så ska det vara!

När en myndighet byter namn blir man förbannad, förr av att det var bara dyrt för företaget ta t.ex. televerket stabilt och bra man visste precis vad det stod för stabilitet trygghet så bytte dom namn till TELIA helt onödig kostnad bättre dom satt pengarna på renovera stolpar eller gräv ner alla ledningar! Fortfarande så tycker jag att det är vansinne men en annan känsla har dykt upp ! Jag vill inte ha namnförändringen jag vill verkligen inte ändra på den saken jag vill att TELEVERKET är TELEVERKET och inget annat dem ska ha orange bilar och här ska man ha ett statligt tryggt företag det var bättre förr…

Konservatism – javisst

Nu tycker jag att man ska se på förändringar med försiktighet man ska inte ha så bråttom det är nästan som man får panik!

Tänk hemska tanke om man i Englands domstorar slutade ha peruk! Skandal kan jag tycka hur vet man då var dem jobbar?

Det känns tryggt med att veta var saker hör hemma! Saker bör vara som dem är

Eller? Är detta tant varningen jag alltid varit rädd för? Jag är där nu OJDÅ!

Gubbarna då de kan lönemässigt dela med sig men jag stannar kvar vid spisen tycker att kvinnor som vill det ska få det. Det har jag alltid tyckt vi gör det vi är bra på oavsett kön!

Jag gillar förändringar men de bör övervägas mycket och jag gillar inte i det stora hela förändringar, har jag insett… så bara inse tanten har kommit för att stanna!

Så där lagom har jag blivit det är min mans fel brukar jag skämta om.  För om jag är konservativ i mitt tänkande var han det vid födseln redan kanske smittade det av sig?

Så det var alltså bättre förr?

Relationer

av lat. relatio (gen.. -ōnis) berättelse, förhållande, till stammen i relatus, p. pf. av referre (se REFERERA). – Jfr RELATERA, RELATIV, adj.]

 ( svenska akademins ordbok)

Dessa relationer man genomlever, lever med och relationer som inte fungerar det finns många långa berättelser om det, Och det är kanske det svåraste en människa kan göra är att ha relationer till andra mäniskor.

Relation till vilket pris som helst? Ska vi ha det ska vi stanna i sådana relationer? Nä säger man kanske instinktivt men hur lätt är det?

Att kanske stå under någon för att man av normer måste för alla i en exempelvis syskon skara måste vara vänner? Den som kliver ur och säger nä jag vill inte är den som ska ratas ? Vi är rädda för konflikter i den typen av relationer vi vill hellre bevara än att bli utanför men vad händer om man inte vill? vara den?

Som hellre tar avstånd från vissa åsikter eller inte vill ”följa John”?

Om man tycker att en person förändras efter att den har ett tex nytt förhållande och den nya partnern är en person du inte gillar hur gör man då? Fortsätter man le bjuder in dessa på fest/ middagar gång på gång för att sedan kräkas på dem? Ha dem till samtalsämnet och håna dem med andra vänner?

Absurt?

Allt för att behålla relationen? Eller i detta läge spy ut den där grodan man försöker svälja ner gång på gång och säga nä jag gillar inte detta jag gillar inte dig! FÖR ATT!! Just då ska man veta att det troligen kommer kosta på att den relationen dör. Du kanske förlorar den personen. Och man ska vara säker på att man kommer få lika mycket överöst tillbaka av det man skälv valde att säga om inte mera.

Jag är den där personen som inte fixa hyckleri jag är det där svarta fåret familjen. Jag är den där som inte köper relationer eller släktskap bara för att. Detta är jag och ibland kanske grod fan skulle stannat lite längre ned i svalget . Men det gör den inte för jag har lärt mig att sådana relationer skadar mig jag kan inte spela med i detta hyckleri det funkar inte jag kräks på det jag blir frustrerad jag gillar raka puckar! Även om priset i bland kan tyckas vara för högt! Och jag har fått betala detta höga pris många gånger och säkert lär jag få göra det för mig är det solklart inte till viket pris som helst!

Men det är jag det andra fortsätter sitt val at vända andra kinden till i evigheterna evighet. Det är deras val dem väljer det kanske för att man väljer att få en liten del av kakan i alla fall. Man vill ha kvar relationen på något sätt även om man tycker det är skit mest.

Jag kan beundra dessa mäniskor som tar allt till vilket pris som helst.. jag kan beundra tålamodet .Eftersom jag inte kan relatera till detta så kan jag tycka att dessa mäniskor väljer en väg av smärta många gånger men samtidigt vill vi inte annat att ha ”flocken” samlad. utan för flocken är då dessa personer som är som mig men vi störs inte av det vi har  relationer med varnadra för att vi verkligen gillar varandra. Min krets av mäniskor är mäniskor jag tycker om med hela mitt hjärta jag umgås med dem för att jag vill jag kan vara mig själv !

 Jag hatar situationer då jag kommer på där jag verkligen känner mig ovälkommen där jag sitter i hörnet och ”skäms” för min existens att jag förstår att dessa mäniskor har endast en relation med mig för att dom ” måste eller vi är ”släkt/ familj”.. Efter att prövat samma möte flera gånger flera år väljer jag att kliva av nu är det bra. Och oftast förlorade jag en relation där men samma sak till vilket pris?

Vi är alla olika med olika behov av olika saker men måste man umgås nära på om man inte vill?

Man behöver ha kvar sociala regler som att behandla andra som man själv vill bli behandlad jag kämpar dagligen med det ibland glömmer man det i sin iver i livet men jag försöker, Man ska kunna hälsa och vara ”vuxen” i alla situationer möts man offentligt men inte gillar varann ska man kunna hålla huvudet kallt och vara vänlig, man behöver inte umgås eller älska dessa personer 24-7 man kan ändå vara demokratisk. Dessa regler försöker jag följa och då kan till och men jag svälja grodor!

Livet är för kort för att må dåligt i det.  Regler osynliga som vi förhåller oss till som man ”måste älska ” alla är inte sanna men man kan försöka förstå och lösa många konflikter genom att kommunicera  ibland går det inte ibland lyckas man.

En mor kan älska tio barn men tio barn kan aldrig älska en mor……

 Man behöver inte älska alla bara för att man är släkt……..

Och till sist Det man inte förstår får man lämna.......

Rötterna

Funderar mycket på detta med ens rötter jag som föddes på en fjälltopp i Kiruna har gjort en resa därifrån för länge sedan men vist skapas man av sin uppväxt detta som ger en ryggraden finns där men för mig känns det som om min ryggrad har djupare rötter i dessa delar jag verkligen växte upp i. Tornedalen härifrån kom mina föräldrar mina riktiga rötter genuin Kiruna bo är man inte. Man var en sådan där Tornedals unge.... För i min kvarter var det viktigt med samhörighet och etisk bakgrund man blev tillfrågad av kompisarnas föräldrar med frågor vem är din mamma och pappa varifrån kommer dom... ibland visades positiva svar i bland- jaha- Tornedalen...  Det var bara så, man kände att man inte var därifrån men med Farmor eller mormor och släkten var man liksom” samma hemma ”samma dåliga svenska hade dem” det var liksom så det skulle vara!

 samma humor vi talade samma språk fast ingen sa något.

Mina föräldrar talade inte tornedalsfinska med mig och min bror, de skämdes de valde bort sina egna rötter för får man stryk i skolan så kanske man inte väljer att ge ”straffet” till sina barn.

Jag ser det som en sorg men min far och morföräldrar behärskade inte ens svenska eller bara delvis där fanns det äkta J Där kändes det genuint. Man var liksom hemma. Mina tornedalska rötter som jag själv valt att forska i är från Pajala , Koukso, Lannavaara  mf  delar av Tornedalen. Till sist var släkten till stor del uppvandrade på fjälltoppen... Själv längtade jag alltid bort från Kiruna ville se världen. Världen som fick mig att hamnade till sist i Piteå där hemma är nu. Längtan som drev mig bort var nog en blandad skräck och förtjusning att upptäcka man var ändå inte genuin Kiruna bo vilket få är från den staden. Så man kände ingen tillhörighet på det sättet hade det varit annorlunda om mina föräldrar valt att tala sitt hemspråk och vi bott i rötternas trakter? Sådana svar får man inte , eller bara släppa dessa frågor och gå vidare. Jag då mina föräldrar var från två läger tornedalingar de som såg kommunismen som en gåva och de andra som lydde pliktsamt under Gud. Min Mormor tackade Gud för maten, min far svarade han var inte på konsum när jag betalade…

Jag är uppväxt mellan dessa två stolar och vem förutom Mikael Niemi kan i poppulär musik från vittula så var det för mig en sanning som belystes i en film i en bok har du inte läst eller sett den filmen/ boken gör det.

”Pajala är en annan del av världen”

Visst är det, det men det är min del av världen! Jag är stolt att jag har mina rötter från den delen av världen! När jag kikar runt i släkterna ser jag stora barnkullar nu snackar vi minst 10  barn….och ler den släktgenen har  jag tydligen ärvt. Eftersom man nu kan läsa Tornedalsfinska på universitet nivå kommer jag att göra det tillbaka till rötterna!

 To be continued …..